Närd av dagg och månljus sträcker
Hon sig sakta emot skyar som aldrig rämnar
Skör som fröat älggräs vajar
Hon i takt till madrigalen som föds ur gransus

Nu ska liarna slipas
Nu ska hässjorna resas
Hon som blommat ska vissna
Och förvandlas till liv

Född att tjäna natten böjer hon sin nacke
Bort från solen som bränner hagmark
Dömd att dö för ljuset gömmer hon sitt
Likbleka anlete under skuggors bladverk